.

Livet är som en balansgång.
En väg med svåra steg och det gäller att inte trilla ner åt något håll.
Mitten är bäst.

Vad mycket som har påverkat att jag är där jag är nu.
Vad mycket olika saker som påverkat allting. Hur jag ser på saker, hur jag gör och hur jag är.
Människor som haft mycket betydelse. Människor som tryckt ner mig. Människor som söttat mig. Människor som fått mig att se saker på ett nytt sätt.
Vad alla händelser har påverkat, negativt och positivt, men alltid på något sätt.
Att jag har lärt mig så mycket om mig själv och tagit mig fram. Ibland själv, ibland med hjälp av andra.
Det finns saker som jag ångar, sånt jag önskar inte hade hänt, saker som jag vill få ogjort.
Men det går inte. Det är bara att gå vidare och göra bättre nästa gång.
Jag har klarat så mycket mer än vad jag trodde jag kunde, tagit mig igenom saker som jag trodde var omöjliga, fått igenom mina idéer, fått ett större perspektiv på saker.
Jag är stolt över mig själv och jag vet att jag kan lyckas. På flera sätt. Jag kan och jag ska. Det är jag värd.
Alla är värda att ta sig vidare på något sätt.